Det är en av de mer hjärtskärande drömmar man kan ha, oavsett om man faktiskt genomgått en verklig förlust eller inte. Du förlorar barnet i drömmen – och känslan är verklig.
För de som genomgått missfall eller neonatal förlust är drömmen sorgebearbetning i sin renaste form. Hjärnan återbesöker förlusten, och det är normalt och nödvändigt. Forskning visar att sörjande föräldrar drömmer om det förlorade barnet i månader till år – det är en del av integrationsprocessen, inte ett tecken på att något är fel.
För de som inte genomgått en faktisk förlust handlar drömmen om rädslan att förlora något man precis börjat hoppas på. Det kan vara ett projekt i tidigt stadium, en ny relation, en möjlighet man inte vågat tro fullt ut på. Drömmen speglar sorgen som kommer med hoppet – att ju mer man vill något, desto mer gör det ont att tappa det.
I båda fallen: tillåt sorgen. Den förtjänar utrymme. Antingen den faktiska sorgen efter en förlust, eller sorgen som är en del av att bry sig djupt om något man inte kan garantera.