I den här varianten kämpar inte drömjaget mot vattnet – det sjunker sakta ned mot botten utan att försöka simma upp. Känslan är ofta inte panik utan en tung, sorgsen resignation. Det är en av de mer melankoliska drömvarianterna och pekar på utmattning snarare än akut ångest.
Drömmen kan uppstå när man länge kämpat mot en situation men nått en punkt av total utmattning. Att sjunka är inte ett aktivt val utan resultatet av att all kraft tagit slut. Det är ett starkt tecken på att vila, hjälp och avlastning är akut nödvändigt.
I jungiansk tolkning kan nedstigandet mot botten ha en annan dimension: det är ibland en bild av att gå ned i det undermedvetna för att hämta upp kunskap eller material som behövs för en inre förändring. Men den känslan under drömmen avgör vilken tolkning som är mest relevant.