Du drömmer för att hjärnan aldrig sover helt. Några gånger per natt är den nästan lika aktiv som på dagen, och det är då drömmarna kommer. Men vad drömmarna är till för är forskarna inte överens om.
Din natt
En vanlig natt från elva till sju. Den sista drömperioden är den du har störst chans att minnas.
Kort om drömmandet
drömmar per natt
En drömperiod per sömncykel, och cykeln är omkring nittio minuter. Du drömmer alltså flera gånger, inte en.
drömtid på en natt
Ungefär en femtedel av en åttatimmarsnatt. Nästan allt av det är borta inom några minuter efter att du vaknat.
året drömminnet gick att mäta
Dement och Kleitman väckte försökspersoner mitt i drömsömnen och fick nästan alltid en dröm berättad. Väckta ur annan sömn mindes de sällan något. Det avgör när du vaknar, inte hur länge du ligger kvar.
Ditt minne
Du har 0 av 6 förutsättningar på plats
Mitt i natten
Kroppen ligger stilla. Hjärnan arbetar som om du vore vaken.
Teorierna
Vad undrar du?
Den här veckan
Varje natt
Ja. Frågan är egentligen inte om du drömmer utan om du minns det. Sedan Aserinsky och Kleitman beskrev drömsömnen (i forskningen REM-sömn) 1953 har det varit möjligt att se när en sovande person drömmer i stället för att lita på vad hen berättar efteråt. Ögonen rör sig snabbt under slutna ögonlock, hjärnaktiviteten liknar vakenhet och kroppens muskler är i praktiken avstängda.
Dement och Kleitman tog nästa steg 1957 och väckte försökspersoner mitt i drömperioder. De allra flesta kunde då återge en dröm. Väcktes de i stället ur annan sömn var det betydligt ovanligare att någon dröm rapporterades. Det är den observationen som ligger bakom påståendet att alla drömmer varje natt: om du väcker en människa i rätt ögonblick finns det nästan alltid en dröm att hämta.
Det gäller också personer som är helt säkra på att de aldrig drömmer. När sådana personer studerats i sömnlabb har de haft normal drömsömn och kunnat rapportera drömmar vid uppvaknanden. Pagel (2003) beskriver just den gruppen. Skillnaden mellan en storkonsument av drömmar och någon som aldrig minns något handlar alltså i första hand om minnet, inte om själva drömmandet.
Mängden
Den vanligaste förklaringen till en period med ovanligt många och livliga drömmar är inte att drömmandet ökat, utan att du vaknar oftare. Varje uppvaknande nära en drömperiod ger dig en dröm att minnas. Störd sömn ger därför en upplevelse av att ha drömt hela natten, även om mängden drömsömn är ungefär densamma som vanligt.
Några situationer som typiskt ger den effekten:
Många läkemedel påverkar också sömnstadierna. Om drömmandet förändrats tydligt i samband med en ny medicin är det en fråga att ta med till den som skrivit ut den, inte en fråga om drömtydning.
När du vaknar
Du drömde i natt. Innan du hunnit sätta fötterna i golvet är det borta.
Minnet
För att drömmar är byggda för att glömmas. Under drömsömnen är de signalsystem som normalt hjälper hjärnan att lägga nya händelser på minnet kraftigt nedreglerade. Drömmen upplevs intensivt medan den pågår men lagras inte som en vanlig händelse. Om den inte repeteras inom de första sekunderna efter uppvaknandet finns den helt enkelt inte kvar.
Det innebär att drömminne är en färdighet och inte en egenskap. Tre saker fungerar för de flesta:
Efter ett par veckors dagbok minns de flesta märkbart fler drömmar. Det beror inte på att drömmandet ökat utan på att hjärnan lärt sig att det som händer på natten ska sparas. Hela metoden finns i guiden om att tolka drömmar.
De som inte minns
Nästan alla som säger sig aldrig drömma har normal drömsömn. Pagel (2003) undersökte den gruppen och fann att de i sömnlabb kunde rapportera drömmar vid uppvaknanden ur drömsömn. Att aldrig minnas en dröm är alltså vanligt, ofarligt och inte något som säger något om hur du mår.
Det finns dock ett undantag värt att känna till. Solms (1997) beskrev patienter som helt förlorat förmågan att drömma efter skador i vissa delar av hjärnan, trots intakt drömsömn. Det är ett sällsynt tillstånd, och det som gör det intressant är inte risken utan slutsatsen: drömmande och drömsömn är inte samma sak. De hänger ihop men styrs inte av samma system.
Om du tidigare mindes drömmar varje vecka och plötsligt slutat, samtidigt med andra förändringar i sömn, minne eller mående, är det förändringen som är värd uppmärksamhet. Inte drömmarnas frånvaro i sig.
Längden
Ungefär så länge som den känns. Dement och Kleitman prövade 1957 den gamla föreställningen att en lång dröm pressas ihop i ett ögonblick strax före uppvaknandet. De väckte försökspersoner efter olika lång tid i drömsömn och lät dem bedöma hur länge drömmen hade pågått. Bedömningarna följde den faktiska drömtiden.
En dröm löper alltså i ungefär realtid. Eftersom drömperioderna blir längre fram mot morgonen betyder det att nattens första drömmar är korta och de sista kan pågå i en halvtimme eller mer. Det stämmer också med vanlig erfarenhet: det är morgondrömmarna som har handling, personer och miljöombyten.
Utan syn
Det beror på när synen försvann. Personer som blivit blinda i vuxen ålder fortsätter i regel att ha visuella drömmar, även om bildinnehållet tenderar att blekna med åren. Personer som är blinda från födseln eller tidig barndom rapporterar inte bilder. Deras drömmar bygger på ljud, beröring, rörelse, lukt och smak.
Hurovitz och medarbetare (1999) gjorde innehållsanalys av drömrapporter från blinda personer och fann att drömmarna i övrigt liknade seendes: samma typer av personer, samma sociala situationer, samma känslor. Det är ett starkt stöd för kontinuitetshypotesen. Drömmen bygger på det material hjärnan har, och hos den som aldrig sett består materialet av andra sinnen.
Samma logik gäller mer vardagliga skillnader. Den som arbetar med musik drömmer mer ljud. Den som just lärt sig ett nytt språk drömmer på det. Drömmen har inte tillgång till något du inte har.
Vanliga frågor
Det finns inget enda svar som forskningen enats om. De fyra ledande förklaringarna är att drömmen är framhjärnans tolkning av spontan aktivitet under drömsömnen, att den är en övning på hot, att den är ett spår av minnesbearbetning, och att den helt enkelt är en fortsättning på det du är upptagen av när du är vaken. Förklaringarna utesluter inte varandra.
Ja. Alla friska personer går igenom flera drömperioder varje natt, och den som väcks mitt i en sådan period rapporterar nästan alltid en dröm. Att inte minnas någon dröm är regel snarare än undantag och betyder inte att drömmen uteblev.
Från någon minut till ungefär en halvtimme. Dement och Kleitman (1957) visade att försökspersoner som väcktes efter fem respektive femton minuters drömsömn kunde bedöma hur länge drömmen pågått. Drömmen tycks alltså löpa i ungefär samma takt som vaket liv, inte i blixtfart.
Drömminnet är extremt kortlivat. Under drömsömnen är de signalsystem som normalt hjälper hjärnan att lagra nya minnen nedreglerade, och en dröm som inte repeteras direkt vid uppvaknandet försvinner inom sekunder. Att skriva ner tre rader innan du gör något annat ökar drömminnet påtagligt inom ett par veckor.
Ja, men annorlunda. Personer som väcks ur djupsömn rapporterar oftare korta, statiska tankar eller enstaka bilder än de långa berättelserna från drömsömnen. Nielsen (2000) går igenom forskningen på just detta. Det mesta vi kallar drömmar hör hemma i drömsömnen.
Nej. Mycket drömmande är i sig inte ett hälsoproblem. Det som är värt att ta på allvar är om drömmarna väcker dig flera nätter i veckan över längre tid, om du börjar undvika att somna, eller om de kretsar kring en händelse du varit med om. Då handlar det om sömnen och måendet, inte om drömmens innehåll.
En sanndröm är en dröm som senare visar sig stämma med något som faktiskt hänt, eller som känns som en förutsägelse redan när du drömmer den. Den ärliga förklaringen ligger i minnet, inte i drömmen. Vi drömmer mest om vardagliga saker som jobb, familj och oro, precis som kontinuitetshypotesen beskriver, och några av de drömmarna kommer statistiskt sett att sammanfalla med det som senare händer. Sanndrömmar minns du extra tydligt eftersom de känns märkliga, medan de tusen drömmar som inte slog in glöms bort utan eftertanke. Mer om hur drömmar hänger ihop med vardagen finns i vår guide om att tyda drömmar.
Konstiga drömmar hoppar mellan platser, blandar ihop personer och struntar i logik därför att hjärnan under drömsömnen arbetar annorlunda än i vaket tillstånd. De områden som håller ordning på tid, sammanhang och kritiskt tänkande är lägre aktiva, medan de som hanterar känslor och bilder är mycket aktiva. Resultatet blir en berättelse som känns verklig för stunden men som inte behöver hänga ihop särskilt logiskt. Enligt aktiveringssyntesen är det framhjärnan som gör sitt bästa för att tolka signaler som egentligen är ganska slumpmässiga. Ju mer bisarr drömmen är, desto djupare brukar den ha legat i drömsömnen.
Sektionen
Stadiet som bär nästan alla drömmar, och hur det avlöser den djupa sömnen.
Att vakna med kroppen kvar i sömnens förlamning, och vad som händer då.
Inte en mardröm utan ett ofullständigt uppvaknande ur djupsömnen.
Samma slags halva uppvaknande, men med kroppen i rörelse.
Varför det känns som fler drömmar när det egentligen är fler minnen.
Vad i hjärnans nattläge som gör handlingen så osammanhängande.
Varför drömmarna blir tätare och mer påträngande när du är sjuk.
Drömmar som verkar slå in, och vad som gör känslan så övertygande.
Tankarna som vandrar i vaket läge, och vad de har gemensamt med drömmar.
Vad som avgör om en dröm finns kvar när du vaknar.
De två idéerna som format all drömtydning, och var de inte håller.
Aserinsky, E. & Kleitman, N. (1953). Regularly occurring periods of eye motility, and concomitant phenomena, during sleep. Science, 118(3062), 273-274.Dement, W. & Kleitman, N. (1957). The relation of eye movements during sleep to dream activity. Journal of Experimental Psychology, 53(5), 339-346.Hobson, J. A. & McCarley, R. W. (1977). The brain as a dream state generator: An activation-synthesis hypothesis of the dream process. American Journal of Psychiatry, 134(12), 1335-1348.Revonsuo, A. (2000). The reinterpretation of dreams: An evolutionary hypothesis of the function of dreaming. Behavioral and Brain Sciences, 23(6), 877-901.
Stickgold, R. (2005). Sleep-dependent memory consolidation. Nature, 437(7063), 1272-1278.Domhoff, G. W. (2003). The Scientific Study of Dreams: Neural Networks, Cognitive Development and Content Analysis. American Psychological Association.Nielsen, T. (2000). A review of mentation in REM and NREM sleep. Behavioral and Brain Sciences, 23(6), 851-866.Solms, M. (1997). The Neuropsychology of Dreams: A Clinico-Anatomical Study. Lawrence Erlbaum.Pagel, J. F. (2003). Non-dreamers. Sleep Medicine, 4(3), 235-241.Hurovitz, C. S., Dunn, S., Domhoff, G. W. & Fiss, H. (1999). The dreams of blind men and women: A replication and extension of previous findings. Dreaming, 9(2), 183-193.
Att tyda drömmar är inte vård. Innehållet på sajten är allmän information och ersätter inte kontakt med läkare eller psykolog.
