Två förklaringar, hållna åtskilda
Det finns två sätt att tala om gestalten vid sängkanten, och de blandas nästan alltid ihop. Det ena är vad upplevelsen har betytt för människor: vad de kallat den, vad de trott att den ville och vad de gjort för att skydda sig. Det andra är vad som mätbart pågår i kropp och hjärna under de minuterna.
Vi redovisar dem i var sitt avsnitt nedan. Skälet är enkelt: den som söker den andliga sidan blir inte hjälpt av att få en hjärnmekanism som svar, och den som söker den kroppsliga blir inte hjälpt av att få en folktro. Vi tar inte ställning till om gestalten är något andligt. Vi påstår inte heller att den är verklig i rummet.
Den kulturella och andliga tolkningen
Upplevelsen är gammal och den är sig lik över hela världen. En närvaro i rummet, en tyngd på bröstet, en oförmåga att röra sig eller ropa, och en känsla av att något vill en illa. Hufford gick igenom skildringarna och fann att formen var densamma långt bortom de språk och religioner som annars skilde berättarna.
Namnen är däremot lokala, och de säger något om vad man letat efter. Flera av dem handlar inte om en gestalt alls, utan om tyngden eller om bundenheten.
| Tradition | Namn och bild |
|---|---|
| Norden | Maran, som rider den sovande. Ordet lever kvar i mara och i mardröm, och tryckkänslan över bröstet är själva bilden: något sitter på dig. |
| Tyskspråkigt område | Alp och Nachtmahr, väsen som lägger sig över den sovande. Beskrivningarna handlar genomgående om tyngd och om att inte få luft. |
| Engelskspråkigt område | Old hag, den gamla kvinnan som sätter sig på bröstet. Huffords material från Newfoundland beskriver traditionen i detalj. |
| Egypten och delar av Mellanöstern | En jinn som håller den sovande fast. Jalal och Hinton fann att den förklaringen var vanlig där, medan en medicinsk förklaring dominerade i Danmark. |
| Japan | Kanashibari, ordagrant att vara bunden med metall. Namnet beskriver förlamningen snarare än en gestalt. |
| Turkiet | Karabasan, den svarta som trycker. Också här står tyngden och mörkret i centrum för beskrivningen. |
| Latinamerika | Pesadilla och lokala varianter av något som sätter sig på bröstet. Beskrivningarna följer samma mönster som de europeiska. |
Varför upplevelsen känns verklig
Den som berättar att gestalten var verklig har en god anledning till det, och den är inte lättvindighet. Vid sömnparalys är man vaken. Rummet är det egna rummet, möblerna står där de ska, tankarna går att följa och man vet vilken natt det är. Det enda som inte stämmer är gestalten. När allt annat är kontrollerbart finns ingen hållpunkt som säger att just den detaljen inte är det.
Till det kommer tre saker som förstärker varandra. Rädslan är kraftig och den färgar minnet efteråt. Oförmågan att röra sig gör att man inte kan testa upplevelsen, inte tända lampan och inte gå dit. Och tyngden över bröstet ger en kroppslig bekräftelse: man känner något, inte bara ser det. En upplevelse som både syns och känns, medan man är vaken och hjälplös, lägger sig i minnet som en händelse och inte som en dröm.
Det är också därför berättelserna blir till traditioner. En upplevelse som känns som ett överfall kräver en förklaring, och i varje kultur fanns en förklaring redo: en mara, en jinn, en häxa, en ande. Namnet kom från sammanhanget, upplevelsen kom inifrån.
Hur de andliga tolkningarna förhåller sig till varandra
Jalal och Hinton jämförde hur upplevelsen förklarades i Egypten och i Danmark och fann att förklaringsmodellen skilde sig tydligt. Där en övernaturlig förklaring var tillgänglig användes den, och där en medicinsk förklaring var den gängse användes den i stället. Innehållet i själva episoden var igenkännbart i båda fallen.
Vad det betyder lämnar vi öppet. Att samma upplevelse tolkas olika på olika platser säger att tolkningen är kulturell. Det avgör i sig inte frågan om vad som ligger bakom, och den frågan hör inte till en sömnsida.
Den fysiologiska förklaringen
Det här avsnittet handlar enbart om kroppen. Under drömsömnen är de stora musklerna urkopplade så att vi inte utför det vi drömmer. Vid sömnparalys vaknar medvetandet innan den spärren släppt, och under några sekunder eller minuter är man vaken i en kropp som fortfarande sover. Hela förloppet beskrivs närmare på huvudsidan om sömnparalys.
Tre av tillståndets inslag räcker för att göra en gestalt. Cheyne och medarbetare sorterade upplevelserna och fann grupper som återkom oberoende av var i världen personen bodde.
- Närvarokänslan. En stark känsla av att någon finns i rummet, ofta utan att något syns. Känslan kommer först, formen efteråt. Det är därför gestalten så ofta beskrivs som en skugga utan ansikte.
- Tryckkänslan och andningen. I drömsömnen andas vi grundare och med mindre hjälp av bröstkorgens muskler. Den som är vaken och försöker ta ett djupt andetag möter motstånd, och motståndet tolkas som en tyngd utifrån.
- Drömbilder över ett vaket rum. Drömsömnens bildproduktion kan ligga kvar en stund efter att medvetandet kommit tillbaka. Resultatet är inte en dröm i stället för rummet, utan drömmens innehåll ovanpå rummet.
- Rädslan som förstärkare. Kroppens larmsystem går igång av att inte kunna röra sig. En hjärna i larmläge tolkar otydliga intryck till hot snarare än till ingenting, och gestalten blir mer hotfull ju längre episoden pågår.
Mekanismen förklarar varför upplevelsen får den form den får, och varför formen är densamma överallt. Den säger ingenting om vad man ska tro om den. Det är två olika frågor, och den andra får varje läsare svara på själv.
Efteråt, och när du bör ta upp det
Att vara skakad länge efter en episod är vanligt, särskilt den första gången. Många beskriver att det hjälper att berätta om den, och att den tappar sin tyngd av att visa sig vara ett känt fenomen med ett namn.
Ta upp det med en vårdcentral om episoderna återkommer ofta under längre tid, om du börjar dra dig för att somna eller sover sämre av rädsla för att det ska hända igen, eller om upplevelsen ligger kvar under dagarna och påverkar hur du mår. Ring 1177 om du är osäker på vart du ska vända dig.
Vill du läsa om de bilder och ljud som kommer i samma gränsland men utan förlamning finns sidan om när på natten man drömmer, som visar var i sömnen övergångarna ligger.
Drömmar om det här är vanliga och sällan farliga. Återkommer de flera nätter i veckan under en längre tid, eller hänger de ihop med något du bär på i vaket liv, är det en fråga för vården. Ring 1177 för rådgivning, eller 112 om det är akut.
Vanliga frågor
Hjärnan tolkar alltid otydliga intryck till något begripligt, och den tolkning som ligger närmast i mörkret är en person. Formen blir sällan detaljerad: de flesta beskriver en skugga, en silhuett eller bara en riktning som något kommer ifrån. Vad gestalten sedan kallas varierar med vad man vuxit upp med.
Det är en fråga om tro, och den besvaras inte av sömnforskning. Vad som går att säga är att upplevelsen är verklig som upplevelse, att den har samma grundform över hela världen, och att kroppen samtidigt befinner sig i ett väldokumenterat tillstånd. Vilken innebörd man ger den får var och en avgöra.
Därför att du faktiskt är vaken. Du ser ditt eget rum, du vet vilken natt det är och du kan tänka klart. Allt utom gestalten stämmer, och då finns ingen hållpunkt som säger att du drömmer. En mardröm avslöjar sig själv vid uppvaknandet, det här gör inte det.
Det som minskar episoderna är det som gör sömnen stabilare: regelbundna tider, tillräckligt med sömn och mindre avbrutna nätter. Många märker också att gestalten blir mindre skrämmande när de vet vad som pågår, eftersom rädslan är en del av det som håller upplevelsen igång.
Återkommande episoder är framför allt kopplade till hur sömnen ser ut i perioden, inte till personen. Den som vill ge upplevelsen en andlig innebörd gör det på egna grunder, och det finns ingenting i mönstret som pekar ut vissa människor som utvalda.
Källor
Hufford, D. J. (1982). The Terror That Comes in the Night: An Experience-Centered Study of Supernatural Assault Traditions. University of Pennsylvania Press.Cheyne, J. A., Rueffer, S. D. & Newby-Clark, I. R. (1999). Hypnagogic and hypnopompic hallucinations during sleep paralysis: neurological and cultural construction of the night-mare. Consciousness and Cognition, 8(3), 319-337.Jalal, B. & Hinton, D. E. (2013). Rates and characteristics of sleep paralysis in the general population of Denmark and Egypt. Culture, Medicine, and Psychiatry, 37(3), 534-548.Sharpless, B. A. & Doghramji, K. (2015). Sleep Paralysis: Historical, Psychological, and Medical Perspectives. Oxford University Press.American Academy of Sleep Medicine (2014). International Classification of Sleep Disorders, tredje upplagan (ICSD-3).
Att tyda drömmar är inte vård. Innehållet på sajten är allmän information och ersätter inte kontakt med läkare eller psykolog.