Nattskräck

Vad nattskräck är

Nattskräck hör till det som kallas uppvaknandestörningar: sömnen lämnar djupsömnen men hamnar aldrig i vakenhet, utan stannar i ett mellanläge. Kroppen beter sig som vaken och hjärnan fortsätter sova. Därför kan ögonen vara öppna samtidigt som ingenting av det du säger går fram, och därför saknas minnet dagen efter. I ICSD-3 står nattskräck i samma grupp som sömngång och konfusionella uppvaknanden, och de tre förekommer ofta hos samma person.

Det här är skillnaden mot mardrömmen, och den är avgörande för hur man bemöter episoden. Mardrömmar uppstår i drömsömnen, och den som vaknar ur en mardröm vet var den är och kan berätta vad den drömde. Nattskräcken kommer ur den djupaste sömnen, där det i regel inte finns någon dröm att minnas. Hur nattens faser avlöser varandra och varför djupsömnen ligger tidigt och drömsömnen sent står på sidan om REM-sömn och djupsömn.

Benämningen är missvisande på en punkt: skräcken syns utifrån men upplevs inte som en rädsla inifrån, i alla fall inte på ett sätt som går att återberätta. Den som sitter vid sängkanten upplever episoden betydligt värre än den som har den.

Så känner du igen en episod

Nattskräck ser likartad ut från gång till gång, och mönstret är det som skiljer den från ett vanligt uppvaknande.

Ett tecken som ofta avgör frågan är vad som händer efteråt. Den som haft nattskräck somnar om nästan omedelbart och är sig lik på morgonen, utan att veta att något hänt. Den som vaknat ur en mardröm är vaken, vill ha sällskap och har en dröm att berätta.

Nattskräck och ålder

Nattskräck hör framför allt till barndomen och är vanligast under förskoleåren. Petit och kollegor följde sömnfenomen genom småbarnsåren och fann samma bild som den kliniska: episoderna dyker upp tidigt, återkommer under en period och avtar sedan med åldern. Hos de flesta slutar de av sig själva utan att något behövt göras.

Förklaringen till åldersmönstret ligger i sömnen själv. Små barn har mer djupsömn än vuxna, och ju mer djupsömn desto fler tillfällen för ett uppvaknande ur den att gå fel. När djupsömnens andel sjunker under skolåren och tonåren blir episoderna färre. Vuxna kan ha nattskräck, men då är det mindre vanligt och utlösande faktorer som sömnbrist, feber, alkohol eller ett störande ljud väger tyngre.

Vad som är typiskt vid olika ålder, från det första året till vuxen ålder, står på de egna sidorna nedan.

Nattskräck vid olika ålder

• Nattskräck hos barn. Vanligast i förskoleåldern. Så ser det ut vid olika ålder och så gör du i stunden.
• Nattskräck hos bebis. Varför det som ser ut som nattskräck hos de minsta oftast är något annat.
• Nattskräck hos vuxna. Mindre vanligt men förekommer. Vad som brukar utlösa episoderna.

Vad du gör under en episod

Det mesta du kan göra handlar om att inte göra för mycket. Episoden är kort och avslutar sig själv, och den som har den är inte nåbar så länge den pågår.

• Väck inte. Ett framtvingat uppvaknande mitt i episoden ger oftast längre förvirring och mer obehag än om du låter den gå över.
• Stanna i närheten. Prata lugnt utan att kräva svar, och håll inte fast mer än vad som behövs för att ingen ska slå sig. Motstånd kan göra rörelserna kraftigare.
• Gör rummet tryggt i förväg. Grind vid trappan, låst ytterdörr, inget tungt eller vasst vid sängen och fri väg på golvet. Det är den åtgärd som faktiskt minskar risken.
• Se över sömnen. Sömnbrist och oregelbundna tider ger djupare djupsömn och fler episoder. Fasta tider och tillräckligt med sömn är det enskilt vanligaste rådet.
• Anteckna tiden. Kommer episoderna varje natt vid nästan samma klockslag är det en uppgift som är värd att ta med till vården, eftersom mönstret säger mer än beskrivningen av en enskild natt.
• Ta inte upp det efteråt. Det finns sällan något att prata om, eftersom minnet saknas. Att beskriva episoden i detalj kan skapa en oro för att sova som inte fanns innan.

När du bör söka vård

Enstaka episoder i en period behöver i regel inget annat än lugn och ett säkert rum. Ta ändå kontakt med barnavårdscentralen, vårdcentralen eller 1177 om episoderna kommer flera nätter i veckan under lång tid, om någon skadat sig eller lämnat sängen under en episod, om dagarna påverkas av trötthet, eller om episoderna börjat i vuxen ålder utan att ha funnits tidigare.

Sök också råd om det finns snarkning, andningsuppehåll eller ryckningar i sömnen, eller om episoderna startade i samband med ett nytt läkemedel. Sådant är medicinska frågor snarare än sömnvanor, och de kan vara det som håller episoderna igång. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig.

Handlar det i stället om drömmar som väcker och går att berätta om efteråt finns översikten om mardrömmar och varför de kommer.

Vanliga frågor