Varför nattskräck är ovanligt så tidigt
Nattskräck är ett ofullständigt uppvaknande ur djupsömnen: sömnen lämnar den djupaste fasen men kommer aldrig fram till vakenhet. För att det ska kunna hända på det tydliga, återkommande sätt som kallas nattskräck behöver sömnen ha fått sin vuxna uppdelning i faser, och den uppdelningen håller på att mogna under första levnadsåret. Det är därför fenomenet i ICSD-3 och i den kliniska litteraturen beskrivs från småbarnsåren och framåt, inte från nyföddhetstiden.
En bebis sömn är i stället uppbyggd av många korta övergångar. Barnet rör sig, ljudar, jämrar sig och skiftar läge flera gånger i timmen utan att vakna. För den som står vid sängen är det svårt att avgöra vad som är vakenhet och vad som är en övergång, och det är den osäkerheten som gör att ordet nattskräck kommer upp. Hur sömnens faser avlöser varandra och var djupsömnen ligger står på sidan om REM-sömn och djupsömn.
Det betyder inte att du inbillar dig något. Förvirrade uppvaknanden förekommer tidigt och hör till samma familj av fenomen som nattskräck. De är bara mildare: gråt och jämmer snarare än skrik och panik, och barnet somnar vidare utan att ha varit vaket.
Vad det brukar vara i stället
Det mesta som tolkas som nattskräck under första året har en enklare förklaring. Det som skiljer dem åt är om barnet går att nå eller inte.
| Vad det är | Så känns det igen |
|---|---|
| Förvirrat uppvaknande | Barnet gråter eller jämrar sig med slutna ögon en stund efter insomnandet, är svårt att nå och somnar snabbt vidare. Den närmaste släktingen till nattskräck. |
| Hunger | Uppvaknandet kommer i samma intervall som måltiderna och upphör när barnet ätit. |
| Obehag i kroppen | Gas, blöja, tandning, för varmt eller för kallt. Gråten är ihållande och barnet är nåbart, inte frånvarande. |
| Sömnövergångar | Ljud, ryckningar och korta skrik vid skiftet mellan sömnens faser. Vanligt och övergående. |
| Separation | Från ungefär andra halvåret vaknar många och söker sällskap. Barnet lugnar sig när du kommer, vilket ett barn med nattskräck inte gör. |
Kontakten är den mest användbara skillnaden. Ett barn som lugnar sig när du kommer var vaket och behövde dig. Ett barn som fortsätter oavsett vad du gör och sedan somnar tvärt var aldrig riktigt vaket.
Nattskräck vid 6 månader
Vid 6 månader är det nästan alltid något annat än nattskräck som är i gång. Sömnen börjar samla sig i längre stycken under den här perioden, men övergångarna är fortfarande många, och ett uppvaknande med gråt en stund efter insomnandet är i regel ett förvirrat uppvaknande eller hunger. Pröva att avvakta en halv minut innan du lyfter upp: låter det som att barnet är på väg ner i sömn igen behöver du inte göra något.
Det som hjälper är detsamma som för all småbarnssömn: regelbundna tider, en lugn sista halvtimme och tillräckligt med dagsömn så att kvällen inte börjar i övertrötthet. Ett övertröget barn sover djupare och vaknar oftare förvirrat, vilket är precis det mönster som ser ut som nattskräck.
Nattskräck vid 9 månader
Vid 9 månader kommer en ny faktor in: barnet har börjat förstå att du finns kvar när du gått ut ur rummet, och saknar dig därför på ett annat sätt. Uppvaknanden med högt skrik där barnet reser sig upp i sängen hör ofta dit snarare än till djupsömnen. Skillnaden syns på vad som händer när du kommer in. Vid separationsoro lugnar barnet sig, vid ett förvirrat uppvaknande gör det inte det.
Det är också i den här åldern många barn övar på att sitta och resa sig, och motoriken fortsätter i sömnen. Barnet kan hamna stående vid sänggaveln utan att vara vaket. Se över sängen i stället för episoden: inget löst i vägen, inget barnet kan klättra på och ett rum som är tryggt även om barnet kommer upp.
När du bör kontakta vården
Nattliga uppvaknanden hör till det första året och är i sig inget tecken på att något är fel. Ta ändå upp det med barnavårdscentralen eller ring 1177 om barnet snarkar tungt eller har andningsuppehåll i sömnen, om uppvaknandena är många varje natt under lång tid, om barnet är svårt att få kontakt med även i vaket tillstånd, om det går dåligt upp i vikt, eller om du är orolig. Oron i sig är ett tillräckligt skäl att ringa.
När barnet blivit större och episoderna får nattskräckens tydliga form, med skrik tidigt på natten och inget minne på morgonen, står råden på sidan om nattskräck hos barn.
Drömmar om det här är vanliga och sällan farliga. Återkommer de flera nätter i veckan under en längre tid, eller hänger de ihop med något du bär på i vaket liv, är det en fråga för vården. Ring 1177 för rådgivning, eller 112 om det är akut.
Vanliga frågor
Nattskräck i egentlig mening beskrivs i regel först från småbarnsåren, eftersom den förutsätter en sömnstruktur som ännu håller på att mogna under första året. Det som ser ut som nattskräck hos en bebis är oftast ett förvirrat uppvaknande, hunger, obehag eller en sömnrytm som inte satt sig.
Ett skrik ur sömnen betyder inte alltid att barnet vaknat. Övergångarna mellan sömnens faser är många och korta hos de minsta, och vid en övergång kan barnet låta, röra sig och sedan sova vidare. Avvakta en liten stund innan du lyfter upp, många somnar om av sig själva.
Det går inte att veta. En dröm är en upplevelse som bara kan bekräftas av den som berättar om den, och en bebis kan inte berätta. Att ett litet barn vaknar och gråter säger ingenting om huruvida det drömt.
Vid ett förvirrat uppvaknande behöver du inte väcka, det går över av sig själv. Men hos de minsta ska du aldrig hålla tillbaka tröst av rädsla för att göra fel: är du osäker på om barnet är vaket och behöver dig, så gå dit.
Ta upp det med barnavårdscentralen om uppvaknandena är många varje natt under längre tid, om barnet är svårt att få kontakt med även i vaket tillstånd, om det snarkar tungt eller har andningsuppehåll i sömnen, eller om du är orolig. Oro i sig är ett tillräckligt skäl att ringa.
Källor till tolkningen
American Academy of Sleep Medicine (2014). International Classification of Sleep Disorders, tredje upplagan (ICSD-3).Petit, D., Touchette, E., Tremblay, R. E., Boivin, M. & Montplaisir, J. (2007). Dyssomnias and parasomnias in early childhood. Pediatrics, 119(5), e1016-e1025.Mahowald, M. W. & Cramer Bornemann, M. A. (2011). Non-REM Arousal Parasomnias. I Kryger, M., Roth, T. & Dement, W. C. (red.), Principles and Practice of Sleep Medicine, femte upplagan, s. 1075-1082. Elsevier.1177 Vårdguiden. Barns sömn i olika åldrar. 1177.se
Att tyda drömmar är inte vård. Innehållet på sajten är allmän information och ersätter inte kontakt med läkare eller psykolog.