Varför nattskräck inte är en dröm
Det som gör nattskräck hos barn så obegripligt att titta på är att barnet verkar vaket utan att vara det. Sömnen har lämnat djupsömnen men aldrig kommit fram till vakenhet, utan stannat i ett mellanläge där kroppen beter sig som vaken och hjärnan fortsätter sova. Ögonen kan vara öppna, barnet kan skrika ditt namn, och ingenting av det du säger går fram.
Eftersom djupsömnen inte är drömsömn finns det ingen dröm att minnas. Det är därför barnet kan vara helt sig likt på morgonen och inte förstå varför du frågar. I ICSD-3 räknas nattskräck som en uppvaknandestörning, i samma grupp som sömngång, och det är något annat än mardrömsstörning. Varför djupsömnen ligger tidigt på natten och drömsömnen sent står på sidan om REM-sömn och djupsömn.
Förväxlingen med mardröm är den vanligaste, och den leder åt fel håll: en mardröm ska tröstas bort och ett barn med nattskräck ska lämnas i fred. Skillnaderna i tidpunkt, kontakt och minne står uppställda vid sidan av varandra på sidan om mardrömmar hos barn.
Nattskräck vid olika ålder
Nattskräck följer djupsömnen, och småbarn har mer djupsömn än äldre barn. Det är därför episoderna dyker upp under de första åren, är som mest påtagliga i förskoleåldern och sedan avtar. Petit och kollegor följde sömnfenomen genom småbarnsåren och såg samma mönster: de kommer, de återkommer under en period och de slutar av sig själva hos de flesta.
| Ålder | Så ser det ut | Det du gör |
|---|---|---|
| Under 1 år | Äkta nattskräck är svår att skilja från annat så tidigt. Ett skrikigt uppvaknande beror oftast på hunger, obehag eller en omogen sömnrytm. | Trösta som vanligt. Det finns inget skäl att hålla tillbaka famnen hos de minsta. |
| 1 år | Episoder som liknar nattskräck börjar förekomma, ofta som ett förvirrat uppvaknande med gråt en till två timmar efter insomnandet snarare än med skrik och panik. | Håll kvällen regelbunden och avvakta en stund innan du lyfter upp, barnet sover ofta vidare av sig själv. |
| 2 år | Tydligare episoder: barnet sätter sig upp, gråter eller skriker, är svettigt och svarar inte. Somnar om snabbt efteråt. | Väck inte. Stanna i rummet, prata lågt och se till att barnet inte ramlar ur sängen. |
| 3 år | Åldern då nattskräck oftast är som mest påtaglig. Skrik, panik, barnet kan knuffa bort dig och verka se något som inte finns. | Samma lugna avvaktan. Säkra rummet i förväg eftersom barnet nu kan komma ur sängen. |
| 4 år | En 4-åring kan hinna längre ut i rummet under episoden, och gränsen mot sömngång blir otydlig. Minnet saknas fortfarande på morgonen. | Grind vid trappan och låst ytterdörr. Ta inte upp episoden dagen efter, det finns inget att prata om. |
| 5 år och uppåt | Episoderna blir i regel färre. Återkommer de kan de höra ihop med sömnbrist, sena kvällar eller feberperioder. | Se över sovtider först. Fortsätter episoderna flera nätter i veckan är det värt att ta upp med vården. |
Åldrarna är ett riktmärke, inte ett schema. Ett barn kan ha sin första episod vid två år och sin sista vid fyra, ett annat kan ha en enda episod under hela barndomen. Det som går att säga är riktningen: med stigande ålder blir de färre. För de allra minsta är bilden en annan, och den står på sidan om nattskräck hos bebis.
Så gör du under en episod
Uppgiften är inte att avbryta episoden utan att se till att den går över utan att någon slår sig. Barnet är inte nåbart under tiden, och det är inget du gör fel.
- Väck inte. Ett framtvingat uppvaknande mitt i episoden ger längre förvirring och mer gråt än om du väntar ut den.
- Var i rummet, inte över barnet. Prata lågt utan att kräva svar. Att hålla fast kan göra rörelserna kraftigare, så håll bara så mycket som behövs för att barnet inte ska slå sig.
- Säkra rummet i förväg. Grind vid trappan, låst ytterdörr, inget hårt eller vasst vid sängen. Det är den åtgärd som faktiskt minskar risken, eftersom episoden själv inte går att styra.
- Ge sömn innan läggdags. Ett övertröget barn får djupare djupsömn och fler episoder. Fasta tider och tidigare läggning är det vanligaste rådet, och ofta det som räcker.
- Anteckna klockslaget. Kommer episoderna varje natt vid nästan samma tid är det en uppgift som är värd att ha med sig till vården, eftersom mönstret säger mer än en enskild natt.
- Ta inte upp det på morgonen. Barnet minns ingenting, och en detaljerad beskrivning kan skapa en rädsla för att sova som inte fanns innan. Fråga barnet om kvällen i stället.
När du bör söka hjälp
Nattskräck hos barn är ofarlig i sig och går över av sig själv. Ta ändå kontakt med barnavårdscentralen, elevhälsan eller vårdcentralen om episoderna kommer flera nätter i veckan under längre tid, om barnet lämnar sängen eller har slagit sig, om dagarna påverkas av trötthet, eller om episoderna börjar först i skolåldern utan att ha funnits tidigare.
Sök också råd om barnet snarkar tungt eller har andningsuppehåll i sömnen, eller om episoderna började i samband med ett nytt läkemedel. Båda är medicinska frågor snarare än sömnvanor, och de kan vara det som håller episoderna igång. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig, eller läs mer på 1177.se.
Vill du läsa om fenomenet i stort, hos både barn och vuxna, finns översikten om nattskräck och vad som händer i sömnen.
Drömmar om det här är vanliga och sällan farliga. Återkommer de flera nätter i veckan under en längre tid, eller hänger de ihop med något du bär på i vaket liv, är det en fråga för vården. Ring 1177 för rådgivning, eller 112 om det är akut.
Vanliga frågor
Titta på klockan, på kontakten och på morgonen efter. Nattskräck kommer under nattens första timmar, barnet går inte att nå trots att ögonen kan vara öppna, och minns ingenting dagen efter. En mardröm kommer oftast senare på natten, barnet vaknar, känner igen dig och kan berätta om drömmen.
Nej. Att väcka ett barn mitt i en episod gör i regel förvirringen längre och obehaget större. Stanna kvar, prata lugnt utan att kräva svar och se till att barnet inte slår sig. Episoden avslutar sig själv och barnet somnar vidare.
Oftast från någon minut upp till en kvart. Den kan kännas betydligt längre för den som sitter vid sängen. Därefter lugnar barnet sig och somnar om, ofta utan att ha vaknat på vägen.
Nattskräck är ett sömnfenomen, inte en reaktion på dagens händelser på det sätt en dröm kan vara. Det som däremot påverkar är sömnen själv: för lite sömn, sena kvällar, feber eller en resa med tidsskillnad gör djupsömnen djupare och episoderna fler.
För de flesta barn gör den det. Episoderna hör framför allt till förskoleåren och avtar med åldern i takt med att andelen djupsömn sjunker. Det som kan behöva tittas på är episoder som kommer flera nätter i veckan under lång tid, eller där barnet lämnar sängen och kan skada sig.
Källor till tolkningen
American Academy of Sleep Medicine (2014). International Classification of Sleep Disorders, tredje upplagan (ICSD-3).Petit, D., Touchette, E., Tremblay, R. E., Boivin, M. & Montplaisir, J. (2007). Dyssomnias and parasomnias in early childhood. Pediatrics, 119(5), e1016-e1025.Mahowald, M. W. & Cramer Bornemann, M. A. (2011). Non-REM Arousal Parasomnias. I Kryger, M., Roth, T. & Dement, W. C. (red.), Principles and Practice of Sleep Medicine, femte upplagan, s. 1075-1082. Elsevier.1177 Vårdguiden. Barns sömn i olika åldrar. 1177.se
Att tyda drömmar är inte vård. Innehållet på sajten är allmän information och ersätter inte kontakt med läkare eller psykolog.